Det blev tre härliga dagar på landet med hundarna! God mat, trevligt sällskap och långa promenader. Valparna och mamma Lizzy fick självklart följa med, även om de fortfarande är för små för att kunna springa ute i trädgården. Bilfärden givk över förväntan, inte ett knyst sa de små utan de sov så sött hela resan fram och tillbaka. Jag tror att det är bra att vänja de tidigt vid bilåkning för att minska risken för att få en åksjuk hund.

Jannika, som är fodervärd åt 1-åriga Dahlia (från min D-kull), följde med och vi hann även lägga två viltspår. Ett viltspår är ett spår där man drar en klöv av till exempel rådjur, älg eller vilsvin efter sig samtidigt som man droppar blod med jämna mellan rum. Sedan låter man spåret ligga i minst 2 timmar. Därefter tar man med sig hund, spårlina och spårsele och går spåret. På slutet ligger klöven som ska symbolisera ett skadeskjutet vilt. Här är det hunden som ska jobba med nosen medan vi ägare bara går efter och är passiva. Många spårar med sina hundar som vardagsaktivering (det är vitkigt att hunden får jobba med huvudet också, inte bara kroppen!) men man kan även tävla i viltspår. Målet är då oftast att bli Svensk Viltspårschampion (SeVCH) som till exempel min hund Nova är. Även mamma Lizzy har gått lite viltspår tillsammans med matte. Man kan även använda sin hund till eftersök. Då går man "riktiga" spår där hunden tillsammans med föraren och jägare ska spåra upp vilt som varit inblandat i viltolycka.

Här har vi då Leia som är mormor till valparna, Lizzy som är mamma till valparna, Nikita och så längst fram Dahlia.

Leia och Dahlia har dragkamp. Det är roligt med pinnar!

Leia, Nikita, Lizzy och så Dahlia.

Full koncentration i spåret för Dahlia och Jannika.

Valparna växer så det knakar och för varje dag som går blir de mer och mer livliga och intresserade av sina syskon och omgivningen.

I tisdags på valparnas tre veckorsdag hjälpte Jannika mig att ta lite fina huvudbilder. Det är inte det lättaste att sitta still när man är en liten valp som hellre vill utforska världen!